Och sedan började det där med uppfostran

Och så mycket det var att tänka på...Lära henne gå på vägen, stanna på kommando, backa på kommando, lära henne att inte bli rädd för traktorer, cyklar, bilar, ja allt. Det blev många projekt: Lyfta på hovarna i tid och otid så att det skulle gå bra när hovslagaren skulle komma och verka hovarna. Träna på att vara ensam kvar i stallet när mamma skulle på en ridtur. Träna på att bli mindre och mindre beroende av att dia. Träna på att vara i närheten av något som prasslar. Och snacka om att alla var nöjda när Siri till och med gick på en prasslande presenning! Än har vi två år kvar att hålla på så här innan vi kan börja rida. Och det lär väl bli en pärs!