På allmän begäran...

...för alla fyr- och Indienfreaks kommer här en bild från Lighthouse Beach i Kovalam, Kerala, Indien. Och vem blir inte sugen på en glass från glassmannens låda? (inte jag...)

Nu handlar det varken om hästar eller bildbehandling

utan om humor...
Och visst görs det för lite låtar av typen We are the world och Do they know it's Xmas? Bonus till den som hittar över 15 superkändisar...

Usch, det är ju jättesvårt

Nu låter jag den här egenkomponerade bilden ligga så länge som bloggrubrik men det blev ju inte alls bra. Jag vill ha bilden bredare och texten syns ju inte så bra. Men det får ändå räcka för idag. Man måste ju se till den reella Siri också - inte bara den virtuella. Och även en bloggare måste äta även om det är lätt att glömma

Det där med bildhantering är inte lätt

Håller på för att försöka få in en bild i rubriken, som bakgrund bakom bloggbeskrivningen, men jag tror jag väntar till moment två...Antingen står det att sökvägen för bilden är ogiltig eller också blir den stor som halva Hälsingland.

Och sedan började det där med uppfostran

Och så mycket det var att tänka på...Lära henne gå på vägen, stanna på kommando, backa på kommando, lära henne att inte bli rädd för traktorer, cyklar, bilar, ja allt. Det blev många projekt: Lyfta på hovarna i tid och otid så att det skulle gå bra när hovslagaren skulle komma och verka hovarna. Träna på att vara ensam kvar i stallet när mamma skulle på en ridtur. Träna på att bli mindre och mindre beroende av att dia. Träna på att vara i närheten av något som prasslar. Och snacka om att alla var nöjda när Siri till och med gick på en prasslande presenning! Än har vi två år kvar att hålla på så här innan vi kan börja rida. Och det lär väl bli en pärs!

Vår i luften!

Tiden gick fort och vips var våren där och mamma och barn gick på bete. I början fick vi knåpa ihop grimman så att den skulle passa för inte ens minsta storleken var liten nog. Siri härmade raskt mammas betande och grönt gräs i kombination med diande gjorde henne snart energisk och lekfull.

Allra första kortet på Siri

Här hittade vi Siri i stallet på påskaftonens morgon. Alla förståsigpåare hade sagt att vi nog skulle behöva flytta in i stallet nån vecka eller två för att hjälpa till med förlossningen eller åtminstone skaffa webbkamera för att kunna bevaka förloppet på avstånd. Men allt gick galant, och stoet hade redan slickat henne ren och torr när vi hittade henne. Mamma Storm var rejält utmattad och orkade inte skrämma iväg oss utan vi fick tidigt möjlighet att komma i närheten av Siri.